Point of no return...

Då var det dags igen...imorgon skall jag tillbaka till jobbet efter fem härliga, lediga veckor.

Verkligheten knackar på och gör sig påmind och hur mycket jag än funderar så har jag inte kommit på någon lösning för att kunna förlänga min ledighet.

Den senaste veckan har gått overkligt fort känns det som.

Om jag vet vad jag skall göra när jag kommer till jobbet?
Inte en aning och det får lösa sig väl jag är där.



VCD

A momentary lapse of reason

Då fyra femtedelar av årets semester gått kommer här en liten sammanfattning på vad som skett de senaste fyra veckorna.
Som du kommer att märka hade jag kunnat haft min post eftersänd till golfbanan under denna period.

Första lediga dagen var midsommarafton och tävling på Bryngan. Vi var ganska många som avsatt denna helgdag till golf och vi hade kul med relativt bra spel och fint väder (om jag kommer ihåg rätt).
Resten av midsommar spenderade jag med Zacke.

Den första riktiga semesterdagen gick åt till bilbesiktning och lite annat fix som skulle göras men därefter var det golfbanan mest hela tiden med såväl eget spel som arrangerande av årets DM som vi ansvarade för.

Andra veckan var det så dags för årets happening, Femdagarsgolfen.
Nu kom detta att bli Fyradagarsgolf för undertecknad som vackert fick titta på de andra under finalspelet på fredagen eftersom jag, de tre första dagarna, spelat som en kratta och inte kvalificerat mig. Den avslutande rundan på Kil var riktigt bra och gjorde i alla fall att jag märkte att jag fortfarande kunde spela, något jag tvivlat på de första dagarna.

Tredje veckan var åter en slapparvecka med lite förberedelser för vår egen tävlingsvecka på Bryngfjorden som gick av stapeln den fjärde, förra, veckan med tävlingar måndag till fredag.
Blandade resultat men arrangemangsmässigt fungerade det som det skulle och vädret var med oss.

Det var min sista golfvecka som arrangör, åtminstone på ett tag då jag meddelat styrelsen att jag vill göra något annat i klubben efter att denna säsongen är klar.

Allt ovan har dock överskuggats av de händelser som skedde i Oslo i fredags.
Det meningslösa, sjuka våldet har fått ett nytt ansikte i form av en trettiotvåårig norrman som kommer att gå till historien som den störste massmördaren i Norden.
Jag skriver inte mer om detta då ord inte räcker till.

Nu har jag en vecka kvar av min sommarsemester och det kommer säkert att bli en del golf (nähä!) men även lite annat.
Vad vet jag inte och det är väl det som är semester...att bara vakna och se vart dagen för mig beroende på väder, åtaganden eller avsaknad av åtaganden.

Jag vet att jag ska försöka njuta så mycket det går till nästa söndag då arbetsångesten kommer att slå till mig hårt i bakhuvudet.



VCD

RSS 2.0