"Varhelst, närhelst...."
När jag slutade i det militära blev det att jag bröt med det mesta från det livet. Mest för att det bara blev så och det är endast ett fåtal jag haft kontakt med under åren sedan dess.
Varje jul hade vi under den tiden en fest som kallades för "Lillejul" som var middag, spex och gemenskap. Vi som var yngre (då) kallades för subalterner och hade denna kväll rätt att driva med de äldre och spexet byggde på detta och de "fel" som de äldre gjort under det gångna året.
Traditionen med Lillejul har, förutom spexet, fortsatt under de år som gått efter regementets nedläggning men jag har aldrig varit med.
Inte förrän ikväll.
Jag har precis kommit in efter en trevlig kväll med gamla arbetskamrater från mitt tidigare liv. Mycket minnen dryftades, det inmundigades god mat och historierna blev värre och värre ju längre kvällen led.
Rubriken bygger på att det vid varje tillfälle subalternerna samlades utbringades en skål till deras skyddshelgon, Överste Bruncrona. För att samla subalternerna hade en person till uppgift att med detta talesätt se till att skålen utbringades.
Förr i tiden när officerarna åt så var det de yngsta som serverade maten och dukade av. De äldre och framför allt regementschefen beordrade avdukning när de ätit klart varför det ofta blev som så att de yngre inte hann äta klart eller att äta överhuvudtaget.
Överste Bruncrona var den förste regementschef som lät de yngsta officerarna äta klart innan de var tvungna att duka av bordet och servera nästa rätt. Genom att han på detta sätt såg till att även de yngre, subalternerna, fick äta färdigt blev han deras skyddshelgon.
"Varhelst, närhelst subalterner samlas hafva de för sed att låta åtminstone en skål tillfalla deras skyddshelgon, Överste Bruncrona,...subalterner stå upp!"
VCD
Varje jul hade vi under den tiden en fest som kallades för "Lillejul" som var middag, spex och gemenskap. Vi som var yngre (då) kallades för subalterner och hade denna kväll rätt att driva med de äldre och spexet byggde på detta och de "fel" som de äldre gjort under det gångna året.
Traditionen med Lillejul har, förutom spexet, fortsatt under de år som gått efter regementets nedläggning men jag har aldrig varit med.
Inte förrän ikväll.
Jag har precis kommit in efter en trevlig kväll med gamla arbetskamrater från mitt tidigare liv. Mycket minnen dryftades, det inmundigades god mat och historierna blev värre och värre ju längre kvällen led.
Rubriken bygger på att det vid varje tillfälle subalternerna samlades utbringades en skål till deras skyddshelgon, Överste Bruncrona. För att samla subalternerna hade en person till uppgift att med detta talesätt se till att skålen utbringades.
Förr i tiden när officerarna åt så var det de yngsta som serverade maten och dukade av. De äldre och framför allt regementschefen beordrade avdukning när de ätit klart varför det ofta blev som så att de yngre inte hann äta klart eller att äta överhuvudtaget.
Överste Bruncrona var den förste regementschef som lät de yngsta officerarna äta klart innan de var tvungna att duka av bordet och servera nästa rätt. Genom att han på detta sätt såg till att även de yngre, subalternerna, fick äta färdigt blev han deras skyddshelgon.
"Varhelst, närhelst subalterner samlas hafva de för sed att låta åtminstone en skål tillfalla deras skyddshelgon, Överste Bruncrona,...subalterner stå upp!"
VCD
Kommentarer
Trackback
