Pojken och vargen
I sagan om "pojken och vargen" ropar en liten pojke "varg, varg" varpå de vuxna kommer med dragna vapen för att rädda pojken. Nu fanns det ingen varg men pojken fortsatte att ropa flera gånger och de vuxna kom varje gång utan att det fanns varg. När så pojken verkligen såg en varg hade de vuxna tröttnat på pojkens lek och valde att inte komma till undsättning.
Under fyra år har det ropats "varg" en gång per år varvid jag och andra har kommit så fort vi kunnat. Vi har hjälpt till, tröstat, ställt upp, pratat och funnits till hands.
Det går en tid och sedan ropas det "varg" igen och allt upprepas på nytt.
Nu är det som så att i denna saga finns det en varg men den som ropar förstår inte att vargen är farlig och trots alla förmaningar, samtal och hot har vargen alltid varit välkommen tillbaka.
Vargen har varit borta ett år men kom åter i måndags. Idag hördes en viskning som ganska snart kan bli ett rop men denna gång kommer vi inte till undsättning . Förtroendekapitalet, liksom för pojken i sagan, är slut. Alla lögner har satt sina spår och hjälpen som funnits tidigare har uppenbarligen inte lett någonstans så varför skulle det lyckas denna gång?
Vi var flera som trodde att det verkligen skulle fungera denna gång. Förutsättningarna och viljan verkade finnas men liksom tidigare ersattes den förhoppningen av en gigantisk besvikelse.
Nu får andra komma när det ropas...jag väljer att försöka lägga kraft och energi på mig själv och de i min närhet som jag vet både kan och vill ta emot det jag har att ge.
Det är ett svårt och stort ställningstagande som jag faktiskt inte vet om jag kan eller klarar av att fullfölja men det har ropats för många gånger nu.
VCD
Under fyra år har det ropats "varg" en gång per år varvid jag och andra har kommit så fort vi kunnat. Vi har hjälpt till, tröstat, ställt upp, pratat och funnits till hands.
Det går en tid och sedan ropas det "varg" igen och allt upprepas på nytt.
Nu är det som så att i denna saga finns det en varg men den som ropar förstår inte att vargen är farlig och trots alla förmaningar, samtal och hot har vargen alltid varit välkommen tillbaka.
Vargen har varit borta ett år men kom åter i måndags. Idag hördes en viskning som ganska snart kan bli ett rop men denna gång kommer vi inte till undsättning . Förtroendekapitalet, liksom för pojken i sagan, är slut. Alla lögner har satt sina spår och hjälpen som funnits tidigare har uppenbarligen inte lett någonstans så varför skulle det lyckas denna gång?
Vi var flera som trodde att det verkligen skulle fungera denna gång. Förutsättningarna och viljan verkade finnas men liksom tidigare ersattes den förhoppningen av en gigantisk besvikelse.
Nu får andra komma när det ropas...jag väljer att försöka lägga kraft och energi på mig själv och de i min närhet som jag vet både kan och vill ta emot det jag har att ge.
Det är ett svårt och stort ställningstagande som jag faktiskt inte vet om jag kan eller klarar av att fullfölja men det har ropats för många gånger nu.
VCD
Kommentarer
Trackback
