Resultatjakt
Tidigare har varje höst och vinter varit väldigt inriktad på resultat. Detta på grund av mitt engagemang som innebandyledare. Att åstadkomma resultat har stått i centrum.
Det har varit mer eller mindre viktigt att vinna beroende på vilken nivå laget befunnit sig på.
Detta har natuligtvis varit ett inslag i mitt övriga liv också och då inte bara höst och vinter. Det har säkert påverkat mitt arbete och de krav som ställs där.
Det senaste halvåret har stora förändringar skett i mitt liv. Jag har lagt om hur jag lever avseende kost och har börjat motionera vilket fått till följd att jag tappat några kilo.
När jag möter människor som jag inte sett på ett tag brukar dom påpeka detta och första frågan är alltid hur många kilo jag tappat.
Helt ärligt svarar jag att jag inte vet för jag har inte vägt mig före eller under tiden. Varje gång jag säger detta är det skönt att inse att det inte är en jakt på resultat eller ett mål som varit drivkraften.
Att, som i det jag skrivit ovan, jaga kilon genom att väga sig tror jag kan bli kontraproduktivt och att det blir målsättningar byggda på siffror som blir styrande.
Jag skiter fullkomligt i dessa siffror och det känns befriande.
På samma sätt struntar jag i hur fort jag springer eller om jag sprang fortare idag än förra gången. För mig är det viktigare att orka hela vägen istället för att bli snabbare.
Att till stora delar släppt denna resultatjakt, oavsett vilka resultat det handlar om, är en av de förändringar som skett för mig. Inte medvetet på något sätt, det har liksom blivit så.
Nu skall inte detta blandas samman med att inte ha ambitioner.
Att ha ambitioner tror jag tvärtom är bra.
Att ha mål tror jag också är bra.
Jag lärde mig en gång att ett bra mål skall vara självvalt, delbart och realistiskt. Så länge dessa tre faktorer ingår tror jag att man själv kan styra över sitt/sina mål och inte bli styrd.
Det finns självklart fortfarande inslag av prestation och prestationsångest i mitt liv. Vissa dagar mer, vissa dagar mindre.
Framförallt är det det sistnämnda som ställer till det och som jag har svårast att hantera.
Jag vet, rent intellektuellt, att det är jag själv och mitt huvud som skapar denna prestationsångest men ibland är det långa steg mellan förnuft och känsla.
VCD
