Man lär så länge man lever

Efter kvällens spinning blir det vila ett par dagar. Åsikterna går isär om hur många men två dagar verkar vara en kompromiss som är bra.
Jag hoppas att vila inte innebär att behöva avstå från skogen och/eller längre promenader.
Måste fråga...

För att vara mig har jag kört ganska hårt några dagar och det känns i kroppen nu. Jag skall köra ur det sista ikväll är det tänkt.
Jag skall hinna med att koka lite ris till resterna från igår innan jag åker så det bara är att värma maten när jag kommer hem.
Preparatus supervivet!

Bananer blir bruna fortare i kylskåpet än ute i det fria...det var nytt för mig. Ju mer jag jag tänker på det så måste väl det gälla skalet snarare än innehållet?
Måste fråga...

Snöpulsning med stavar och vovvar igår var jätteskönt och trevligt. Det var dessutom ganska jobbigt. I synnerhet när vissa får för sig att springa uppför backar, och då menar jag inte hundarna.
Dock är det fantastiskt kul att se hundarna leka och springa i sitt rätta element. Det sätter igång lyckoendorfiner hos mig att bara se dom.

Okej att min parkering var sådär men jäkla skidåkargubbe att vara dryg...åk bredvid för fan!

Helgen har vidare lärt mig att man inte alltid behöver lossa hela instrumentpanelen i bilen för att hitta en lampa. Den kan ligga på golvet om man tittar noga.

Dryga halvtimmen kvar tills hemfärd, hundpromenad, riskokning och ombyte.



VCD


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0