trapper

Varje generation har sin "Fucking Åmål".
En film som tilltalar och talar till de ungdomar som just då har rätt ålder.

I mitt, och min generations fall, är denna film förmodligen "G-..som i gemenskap".
Jag såg denna på bio ett par, tre gånger under mitten av åttiotalet och därefter på video (VHS naturligtvis).
Den var ju lite småtöntig men det fanns bra musik med bland annat Reeperbahn och Eva Dahlgren. Det fanns en läcker skådespelerska som hette Ulrika Öhrn samt ett budskap.

Idag så satte jag på TV:n och zappade runt och vad får jag se?
Jo...filmen "G" naturligtvis.

Åh Gud, så usel den var...
Omdömet gick från småtöntig till direkt urkass.
Men det var ganska kul att titta på delar av filmen igen och inte minst känna igen musiken. Jag kunde till och med vissa texter fortfarande märkte jag.
Det fanns så klart en LP med filmmusiken som jag hade på kassett.

Minnen av axelvaddar, hårspray, kinaskor, syntpop och diverse andra åttiotalsfenomen kom tillbaka och jag kunde inte annat än småle.

Det var inte snyggt direkt och bilder av min egen hockeyfrilla finns just nu på näthinnan.



VCD