trapper

Detta inlägg är författat vid flera tillfällen under flera dagar.

Det parlamentariska läget är...hmmm, intressant just nu.

Då alliansen inte fick egen majoritet är nu frågan vad SD:s roll kommer att bli. I tidningarna och övrig media spekuleras det just nu om Miljöpartiet kommer att få en förfrågan om att stödja alliansen. MP:s språkrör säger naturligtvis nej till detta (enligt media).

Kan MP ändå, i syfte att få igenom delar av sitt program, välja att samarbeta med motståndarsidan?
Hur reagerar i så fall deras medlemmar och väljare?
Kommer SD att få en vågmästarroll på det sätt det spekuleras om?
Mandatmässigt har man det men som jag förstår det måste någon sida förhandla med vågmästaren för att få deras röster.
Om man väljer att inte förhandla så måste ju SD ta ställning ändå i ett antal frågor och hur reagerar dom då?
Kommer den rödgröna sidan samarbeta med SD för att fälla en borgerlig regering?
Kan alliansen och S komma överrens för att skjuta undan SD?

Någon eller några av dessa frågor kommer säkert att få svar den närmaste tiden och det skall bli intressant att följa vad som sker.

Att SD överhuvudtaget kommit in i riksdagen är naturligtvis en stor skandal men samtidigt måste det vara ett tecken på något.
Missnöje mot etablisemanget ligger naturligtvis bakom men jag tror inte att det är så enkelt som att de knappa sex procent som röstat på partiet är mot invandring eller är främlingsfientliga.

I sitt partiprogram blandar man åsikter hejvilt från höger- såväl som vänstersidan.
Exempelvis vill man ut ur EU och dra tillbaka de svenska styrkorna från Afghanistan på samma sätt som Vänsterpartiet.
Man vill ta bort den "mängdrabatt" som domstolarna nu ger till flerfallsförbrytare på samma sätt som alliansen föreslagit nyligen.
Just detta att blanda och ge är vanligt förekommande bland missnöjespartier och partier som egentligen endast driver en fråga. Man försöker helt enkelt ge folk vad man upplever att folk vill ha och därigenom maskera sina huvudfrågor.

På de flesta punkter återkommer man dock till de värderingar om invandring och invandrare som partiet gjort sig "känt" för.
Detta gäller såväl skola, arbetsmarknad som vårdfrågor för att nämna några.

1991 var förra gången ett missnöjesparti kom in i riksdagen.
Då var det Ny demokrati som med populistiska slogans och vallöften kom in i riksdagen.
Det höll en mandatperiod.

Är det samma med SD?
Jag tror inte det.
Partiet har under en längre tid byggt upp sin organisation och skyndat långsamt. Ny demokrati hade inte alls den organisation eller strategi som krävdes för att överleva.
Ny demokrati verkade mest förvånade över att det var så enkelt att starta ett parti och komma in i riksdagen och hade inte samma bas att stå på som jag upplever att SD har.

De etablerade partierna, ingen nämnd-ingen glömd, får ta på sig ett gemensamt ansvar för SD:s intåg i riksdagen genom att inte ta debatten med partiet. Vidare tycker jag att media har en viss roll i det hela genom att SD mer eller mindre har marginaliserats.
Hade partiet fått deltaga i någon eller några av alla de debatter som sänts i TV tror jag att mycket av deras agenda och partiprogram hade kommit fram i ljuset och att en stor del av deras väljare inte valt som man nu gjorde.

Lars Ohly uttryckte att det är alliansens fel att SD nått de framgångar man nu gjort, på grund av den politik man fört den senaste mandatperioden.
I min värld är det ett gemensamt problem för alla partier och att man nu måste titta på blocköverskridande överrenskommelser. 

Per Garthon (MP) sade igår (söndag) på SVT:s valvaka att det är 94% som inte röstat på SD och det vore väl konstigt om dessa 94% inte skulle kunna enas runt vissa frågor för att minska eller helt undvika SD:s inflytande.
Inte ofta jag håller med honom men i detta fallet är vi högst överrens.



VCD