In the flesh
Konsterten i torsdags var allt jag hoppats på och ännu mer.
Det var två och en halv timmes eufori, glädje, intryck och bara så jävla bra!
I trettiotvå år har jag lyssnat på "The Wall" och att äntligen få uppleva det är svårt att uttrycka och jag har inte landat ännu.
I bilen på vägen hem var vi ganska tysta, både jag och bror och satt nog lite till mans och tänkte på vad vi varit med om. Hans upplevelse var lika stark som min, så mycket kom vi i alla fram till.
"So ya thought ya might like to go to the show..."
"In the flesh" 
"Another brick in the wall part II".
Minnen gör sig påminda
"Good bye blue sky".
Pink sluter sig alltmer.
Muren växer runt Pink.
"Don't leave me now"
Kontakten med omvärlden blir mindre och mindre.
"Is there anybody out there?"
Snart är Pink innesluten i sig själv.
"Outside the wall"
Den mentala muren är bruten.
VCD
